<img height="1" width="1" style="display:none;" alt="" src="https://dc.ads.linkedin.com/collect/?pid=320833&amp;fmt=gif">

MartinToTokyo

I Martin to Tokyo-bloggen följer vi Compellos medarbetare Martin Polash som har satt ett högt mål: att tävla för svenska landslaget i bordtennis i Paralympics i Tokyo 2020. Förutom att vi får följa Martins spännande resa, upp- och eventuella nedgångar, tar vi upp närliggande ämnen av vikt såsom mångfald, inkludering, anti-mobbing och funktionsnedsättning i arbetslivet. Häng med!

Varför? Lämna ett arv.

Picture of Martin Polash

Written by Martin Polash

Martin är Partner Account Manager på Compello. Så här beskriver han sig själv: Jag är en passionerad pingisspelare som satt ett högt mål; att tävla i Paralympics i Tokyo 2020. Jag bloggar för att inspirera, och för att lyfta fram parasport och våra fantastiska atleter. Jag är pappa till en otrolig son, med en fru som även är min bästa vän. Till vardags är jag lyckligt lottad att jobba för min sponsor Compello med försäljning av mjukvarutjänster för digitala fakturaprocesser.

Min fru och jag fick nyligen vårt andra barn, en dotter. Under min frus graviditeten, och som oftast på väg till och från pingisträningen smög sig ett par frågor på i mitt huvud. På ett ungefär löd de:

  • Varför gör jag detta?
  • Varför offrar jag tid ifrån min son och fru? För det här? Helt ärligt?
  • Är det värt det? Hur vet jag om det är värt det?

Det händer mig ofta att jag inte vill eller har lust att träna. Men jag gör det ändå. Jag motiverar mig själv genom att tänka att idag är dagen som jag kommer lära mig någonting som kommer göra att jag blir så pass mycket bättre att jag slår de motståndare som var bättre än mig igår. Det funkar inte alltid dock. Ibland har jag helt enkelt en riktigt dålig träning. Det är då det är som svårast för mig att härda ut. Jag måste dra mig framåt och aktivt välja pingisen. Så, varför fortsätter jag att välja pingisen?

Bloggbebis

Anledningen... förändras konstant; just nu är det för att jag vill lära mina barn att våga drömma stort, och att inte behöva kompromissa för att de stöter på hinder. Jag vill dela med mig av mina insikter på ett sätt som förändrar hur de upplever världen så att de gör saker annorlunda än de annars hade.  Så medan jag spenderar mycket tid ifrån dem, så är de med mig eftersom jag gör det för dem.

Jag vill lämna ett arv, och ett varande intryck på parasporten och framtida paraatleter. Inte nödvändigtvis för att jag blivit den bästa spelaren. Jag vill att min prestation borta ifrån pingisbordet ska vara större än vid pingisbordet. Jag vill att det jag gör ska leda till att sporten och dess atleter har det bättre än innan mig. Jag tränar hårt och offrar tid hemma för att jag tror att stora drömmar är värda att jaga. En lärdom de flesta bör ta till hjärta.

Sist, är det värt det? Absolut! Hur vet jag det? Ärligt talat vet jag inte. Jag har inte förmågan att förutspå framtiden. Men det finns något i det osäkra och resan som jag har påbörjat som ger mig uppfattningen att när allt är sagt och gjort, så kommer det har varit värt det.

Just nu så tar jag ett miniuppehåll från träningen eftersom min dotter inte ens är två veckor gammal. Jag njuter av att se henne växa, och för oss som familj på fyra nu att klura ut en rutin som funkar för oss alla. När saker börjar normalisera sig och vi kommer in i en rytm så kommer jag börja med fysiska pingisträningar igen. Jag tänker fortfarande på pingis och på träningarna och föreställer mig pingisträningar i huvudet.

Det jag tvivlar om är att mina tankar har någon som helst positiv effekt när jag väl är tillbaka vid bordet. Jag har hört talats om teorier kring lucid dreaming. Tyvärr så drömmer jag inte om pingis. Men om någon vet hur, ta kontakt med mig då! Det skulle kunna vara nästa evolution och genombott i mitt pingislir.     

 

 

Följ bloggen genom att prenumerera på den! Håll också utkik efter #Martintotokyo i våra sociala medier, och gilla oss direkt på facebook, instagram, och linkedin så lovar vi att du inte missar något.

Prenumerera på bloggen

 


Läs också: 

Tillräckligt gammal för att vara deras pappa

Mångfald skapar underverk