<img height="1" width="1" style="display:none;" alt="" src="https://dc.ads.linkedin.com/collect/?pid=320833&amp;fmt=gif">

MartinToTokyo

I Martin to Tokyo-bloggen följer vi Compellos medarbetare Martin Polash som har satt ett högt mål: att tävla för svenska landslaget i bordtennis i Paralympics i Tokyo 2020. Förutom att vi får följa Martins spännande resa, upp- och eventuella nedgångar, tar vi upp närliggande ämnen av vikt såsom mångfald, inkludering, anti-mobbing och funktionsnedsättning i arbetslivet. Häng med!

Tillräckligt gammal för att vara deras pappa

Picture of Martin Polash

Written by Martin Polash

Martin är Partner Account Manager på Compello. Så här beskriver han sig själv: Jag är en passionerad pingisspelare som satt ett högt mål; att tävla i Paralympics i Tokyo 2020. Jag bloggar för att inspirera, och för att lyfta fram parasport och våra fantastiska atleter. Jag är pappa till en otrolig son, med en fru som även är min bästa vän. Till vardags är jag lyckligt lottad att jobba för min sponsor Compello med försäljning av mjukvarutjänster för digitala fakturaprocesser.

I blogginlägget Den underbara känslan att få representera Sverige skrev jag om mina erfarenheter av att representera Sverige i en internationell paraturnering. Utfallet av mitt deltagande förändrade mitt sätt att fokusera och träna pingis drastiskt. Som jag nämner i det inlägget blev jag omklassad under turneringen till en klass 8-spelare. Ju högre klass man tävlar i desto rörligare är spelaren. Jag hade tidigare klassats som klass 7 för nationella turneringar. Det betyder att de som klassificerar internationellt helt enkelt drog slutsatsen att jag är mer rörlig, och mindre påverkad av mitt handikapp, än en klass 7-spelare.


Skillnaden på rörligheten mellan 7 och 8 är markant. Jag var därför högst oenig, och det var också anledningen till att vi la in en formell protest i hopp om att få klassas om. Oavsett utfallet av min protest, så insåg jag under min första tävlingsdag att vissa saker måste ändras. Jag behövde ändra på mig! En sak som jag såg tydligt som behövde förändras var mitt fotarbete. För att utmana 8:or insåg jag att jag behöver bli snabbare och min uthållighet behövde höjas till nivåer som jag aldrig upplevt.

Jag insåg under min första tävlingsdag att vissa saker måste ändras. Jag behövde ändra på mig! 


Jag visste då att om jag ville lyckas och utvecklas så behövde jag också byta träningsklubb. På tågresan från Ostrava tillbaka hem skrev jag ett mail till ett par klubbar, inklusive anledningen till att jag kontaktade dem och mitt mål. Inom ett par dagar så var jag i en träningslokal till Ängby SK. Jag tränade med en grupp ganska så likasinnade vuxna som vill hålla sig aktiva. Det var på kvällstid och ett par tävlar även i lokala tävlingar. Efter träningen så diskuterade jag hur det hade gått med tränaren. Vi höll båda med om att spelarnivån inte riktigt var rätt för mig eller behöver vara för att uppnå mina mål.

Därför föreslog tränaren och klubben att jag testar att träna med deras ungdomselit-grupp. Spelarna i denna grupp är i tidiga tonåren. Ett fåtal är till och med yngre än så. Jag tror de flesta vuxna skulle vara obekväma med att va i en grupp med en så stor åldersskillnad. Det skulle åtminstone testa ens ego. Vissa har berömt mig för att vara modig. Trots att jag uppskattar komplimangen, så ser jag det inte som modigt alls. Jag satt upp ett mål och jag tror att spela i den här gruppen kommer styrka mig att nå det.


När jag beslutade för att hitta en ny träningsgrupp så ville jag hitta en som kunde spöa skiten ur mig. Inte bara av spelarna men även av tränarna. De har definitivt levt upp till förväntan. Inte nog med att dessa unga killar är riktigt duktiga spelare men jag har också väldigt bra tränare som utmanar mig till att bli bättre och än viktigare in låter mig slappa. I skrivandet stund är mina ben slutkörda från träningen dagen innan.


Jag jobbar hårt för att öka min snabbhet och uthållighet, som jag så som de största gapen mellan mig och spelare jag tävlade mot i Tjeckien. Jag tror att jag har förbättrat båda. Jag försöker också påminna mig själv om se detta som en resa. Jag kanske inte är på toppen idag men om jag bit för bit blir bättre, så kanske jag är det en dag. Om någon ur min träningsgrupp läser detta så är jag säker på att de kommer göra allt för att se till att stoppa mig. Det är precis så jag vill ha det och jag älskar det!

 

Följ bloggen genom att prenumerera på den! Håll också utkik efter #Martintotokyo i våra sociala medier, och gilla oss direkt på facebook, instagram, och linkedin så lovar vi att du inte missar något.

Prenumerera på bloggen

 


Kort om klassifikation inom parabordtennis:

  • Inom Parabordtennis finns tio olika klasser för personer med fysiska funktionsnedsättningar.
  • Klass 1-5 är för spelare som sitter i rullstol
  • Klass 6-10 är för stående spelare.
  • Ju lägre klass desto grövre funktionsnedsättning.
  • Det finns även en elfte klass (klass 11) inom Parabordtennisen och det är för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
  • De elva olika klasserna kallas skadeklasser. 

Läs också: 

Mångfald skapar underverk

7 skäl till att fler företag borde satsa på mångfald