<img height="1" width="1" style="display:none;" alt="" src="https://dc.ads.linkedin.com/collect/?pid=320833&amp;fmt=gif">

MartinToTokyo

I Martin to Tokyo-bloggen följer vi Compellos medarbetare Martin Polash som har satt ett högt mål: att tävla för svenska landslaget i bordtennis i Paralympics i Tokyo 2020. Förutom att vi får följa Martins spännande resa, upp- och eventuella nedgångar, tar vi upp närliggande ämnen av vikt såsom mångfald, inkludering, anti-mobbing och funktionsnedsättning i arbetslivet. Häng med!

Är du CP, eller?

Picture of Martin Polash

Written by Martin Polash

Martin är Partner Account Manager på Compello. Så här beskriver han sig själv: Jag är en passionerad pingisspelare som satt ett högt mål; att tävla i Paralympics i Tokyo 2020. Jag bloggar för att inspirera, och för att lyfta fram parasport och våra fantastiska atleter. Jag är pappa till en otrolig son, med en fru som även är min bästa vän. Till vardags är jag lyckligt lottad att jobba för min sponsor Compello med försäljning av mjukvarutjänster för digitala fakturaprocesser.

Så länge jag minns så har folk runt omkring mig varit rädda för att fråga mig om mitt rörelsehinder. Jag har alltid undrat varför handikappade och rörelsehindrade människor gör andra obekväma? Jag har aldrig känt mig förolämpad om någon kallat mig handikappad, för att jag har ett handikapp. ”Är du CP?” var ett vanligt skällsord när jag växte upp. När jag brukade höra det som barn, så svarade jag alltid ”Ja, och?”. Oftast förvirrade det personen sagt det. Och nio av tio gånger så lugnade det dem och situationen. Den meningen fick ett par elever även kvarsittning för.

Martin600x400

Genom att ställa frågor så hjälper du att bryta ner barriärer för personer med rörelsehinder.

Min lärare, med vetskapen om att jag är väldigt öppen om min CP -skada, bad mig sätta dessa barn på plats. Eftersom jag var en pingisstjärna, elevrådsrepresentant och en duktig elev, så var alla chockade att höra att jag var CP. Vissa bad till och med om ursäkt till mig och sa att de aldrig skulle säga så mer.

Jag föredrar att folk frågar mig om mitt handikapp än att låtsas som ingenting för att de är rädda för att förolämpa mig. Jag var i ett jobbmöte en gång då en person frågade mig om jag fått ett stroke. Personen fick många arga blickar ifrån övriga i rummet. Då jag har erfarenhet av att nedtrappa situationer som denna så svarade jag bara ” Nej, men jag har en lindrigare form av CP som primärt påverkar finmotoriken i högra delen av min kropp. Jag tyckte inte frågan var det minsta kränkande. Saken är den att jag har spelat mot en person som hade drabbats av två strokeanfall. Han hade samma rörelser som jag. Om du undrar; Ja, Jag vann matchen. Och som mitt sökande visade, så är det möjligt att få hemiplegi orsakad av en stroke.

Genom att ställa frågor så hjälper du att bryta ner barriärer för personer med rörelsehinder. Det finns mycket fördomar och diskriminering mot oss, helt enkelt på grund av att vi inte vet. Det är endast genom att ställa frågor som vi kan utöka vår syn på rörelsehindrade och bli ett mer inkluderande samhälle.
Jag är nyfiken på att veta om det fortfarande används som ett skällsord?

Hur är det med mitt handikapp?

I samband med att jag skulle skriva detta inlägg så gjorde jag en del sökande kring min sjukdom. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte så mycket om den. Detta kan ses som märkligt för många. Men sanningen är att jag aldrig riktigt sätt mig själv som handikappad. Lika normalt det är för de flesta att ha full rörlighet i armar och ben, så har det varit lika normalt för mig att ha min högerhandsklo och stampa som en elefant med högerfoten. När jag var barn så skämdes jag för dem och jag gjorde vad jag kunde för att minimera deras synlighet. Jag brukade ha handen i fickan och gå långsamt så att ljudet av min fot dämpades.

 

Min egendesignade matchtröja med "klon" som motivIdag, bryr jag mig inte om det. Min hemiplegi har gjort mig till den jag är. När jag gjorde pingis come-back så designade jag min egna matchtröja. Och motivet på min logga? Min klo! Det händer nu ofta att jag helt glömmer bort att jag har den. Jag har fortfarande på mig tröjan ibland på gymmet. Och varje gång jag kan ser den i speglarna så får jag ett rus av stolthet.


Min hemiplegi påverkar pingisen med ett par sätt. Jag kan inte hålla ut min handflata rakt och platt när jag servar. Om du har tittat på en pingismatch så har du sätt att spelare balanserar bollen genom att sträcka ut handflatan med fingrarna samlade. Jag kan bara inte göra det. Tro mig, jag har försökt i över 30 år. Vad jag gör är positionera bollen mellan mina fingrar. Min klo är tydlig när jag servar. Och tyvärr, när jag kastar upp bollen för att serva så kan bollen gå i en vinkel som gör det utmanande att serva. En annan störande sak med klon är att dess naturliga position är nära till kroppen i brösthöjd. Det medför att jag ibland slår till den med mitt rack när jag försöker slå bollen. Vissa frågar mig varför jag ”bara” inte håller ner handen, ur vägen. Det är för att handen smyger sig upp till sin naturliga position. Pingis är en av de snabbaste sporterna i världen och kräver mycket fokus och uppmärksamhet. När jag spelar pingis har jag därför inte möjlighet att lägga den fokusen på handen. Röra sig snabbt i sidled är mycket viktigt för at komma i bra position för att slå bollen i pingis. Min sidledsrörelse är också påverkad och ibland kan jag komma ur balans lättare än de flesta.
Det viktigaste jag skulle vilja att du som läsare tar med dig är; våga ställ frågor!

/ Martin

 

Följ bloggen genom att prenumerera på den! Håll också utkik efter #Martintotokyo i våra sociala medier, och gilla oss direkt på facebook, instagram, och linkedin så lovar vi att du inte missar något.

Prenumerera på bloggen


Lyssna på & kolla in några klipp om andra som brottats med fördomar om CP: 

Okunskap skapar fördomar kring CP, P4 Kristianstad 
Jonas Helgesson, Öh, är du CP eller? 
I got 99 problems.. palsy is just one, Maysoon Zayid, TED talk
Björn Gustafsson ”spelar CP” i serien Kontoret
Rosie Jones deals with the elephant in the room, Comedy Club

 


Några av mina tidigare bloggartiklar:

Spela stort är det enda jag vet. 

 Mitt möte med para-pingis